litet och stort

En sån underbar solig augustidag med vind i björkar, aspar och granar. När jag cyklade till mitt ryggträningspass på förmiddagen fick jag en lite vemodig förnimmelse om att det kanske är sista sommardagen för i år. SMHI har lovat regn i några dagar och det behövs också, men den ljumma vinden gör så gott åt min själ .... eller det som jag tror är min själ - vem vet ? Ikväll har vi haft vårt första möte för året i teaterföreningen här lokalt och det är så sorgligt att vi fått så litet ekonomiskt stöd av kommunen i år att vi har svårt att se hur vi skall klara överhuvudtaget några föreställningar till våren. Men det är ekonomisk kris i stort sett hela världen så varför skulle det inte vara det också här i den här lilla världen. Å andra sidan tror jag det är här som i den stora världen att det inte alltid är de kloka som tar besluten ... fast alla gör vad de kan. De politiska ställningstagandena liknar nog mer lotteri än allvarsamma överväganden emellanåt ... såväl här i den lilla som i den stora världen.

sockerärter och blåbärsvodka

Kvällarna mörknar alltmer. Ikväll har jag tänt ett ljus i växthuset i den på höstkvällarna mörkare delen av trädgården. Det är skördetid även om det inte är i någon stor skala. Sockerärterna har en underbar grön färg som skulle var snygg på en blus eller nå´t sånt. Idag har vi också gjort i ordning för blåbärsvodka som skall stå och dra i ett par månader. Så i mitten på oktober blir det avsmakning! Naturens skafferi är ett ganska uttjatat uttryck, men inte desto mindre en realitet. Kanske är det dit vi är alltmer på väg i detta teknikens tidevarv med diskussioner om serverhallars vara eller inte vara, om "aipoddar" och "aipäddar". Människor vill ha något annat i slutänden. Ett mer humant alternativ trots teknikens allomfattande nödvändighet. (bilden är min)

ur Morsan

Detta är en del av en kommande roman (om den nå´nsin blir färdig). Men det är "vägen som är mödan värd".

Maja satt och såg ut över sjön. Vid Karlströms-stranden där det annars brukade stoja och skvalpa och tjuta och stå i var det tyst. Alla hade åkt iväg till Barnens Dag i Storbyn. Alla utom Maja. Stranden var den enda med sand i den här änden av byn och det var storbonden Karlström som ägde den.
-Alla ungar upp ur sjön! brukade han hojta kl 12 på dagarna när byns ungar stojade som mest i vattnet och alla fick brått upp för storbonden skulle ta sitt mitt-på-dagen-dopp när han kom hem på rast från högbärgningen för att äta fil och tunnbröd.

Bonden vägrade använda sina pengar till att köpa en badbyxa. Han badade naken och ville inte visa sina doningar åt byns ungar. Men Maja hade sett dem en gång när hon vågade snegla åt det hållet när bonden gick ned i vattnet innan hon hunnit upp riktigt. De såg ut som ett djur som levde där hängande och slängande mellan benen på den stora bonden ... som ett kamelhuvud eller nå´t så´nt som hon sett i en tidning en gång.

Men nu var det tyst i Karlströms-stranden. Maja lade sig på mage och såg småfiskarna kila mellan stenarna under bryggan. En bit längre ut var det sand och hon tänkte på att hon kunde hämta sina gamla blå smärtingskor och gå på de vassa och hala stenarna ut och se´n bada där ute. Skorna kunde stå och vänta på bryggan.

- Voi perkele, skrek det från stranden. Svosh och svish och voi, voi, hoi, hai lät det när morsan slänge med ett tygstycke ommkring sig.

Maja förstod att det var en geting i farten för då blev morsan så där galen. Getingen bodde säkert i slänten bakom vattenvärmaren och hade blivit väckt av röken och surrade irriterat omkring. Vart skulle morsan ta vägen om inte rakt ut i sjön. Hon missade t o m bryggan när hon tjutande i en vit bomullsrock, med röda blommor på, sprang ut i sjön; halkade på stenarna på botten och satte sig pladask. Där satt hon och den ljusa rocken gungade som ett blött segel i vattnet. Först lät det som om hon grät, men sen kunde Maja se att hon fnissade och hissade med hela sin stora kropp och Maja log stillsamt där hon satt på bryggan.

Vinden tog i, asparna invid stranden skramlade mer och mer. Morsan stånkade och stönade och kom upp ur vattnet blöt som en katt.
- Voi, voi, tur att det är sommar och varmt, suckade hon där hon stod och vred ut det mesta av vattnet ur rocken sin. - Hördu, hjälper du mig och sköljer lakanen sen ?

om jag kan hålla mig ...

Medan brödet gräddas går jag ut för att hämta in posten och snacka med solrosen vid min vägg. Den ser nästan ut som en människa och inuti det bruna glittrar det som av små inte diamanter men nå´t ditåt. Luften är augustiluft , ljummen och sval på samma gång; ser mig själv med skolväskan gå till min första skoldag den gången - känner mig helt plötsligt av någon anledning mer som en förstaklassare än en pensionär. Med posten idag kom ljudboken När horisonten flyttar sig av Bodil Jönsson, som skall bli en fröjd att lyssna till nästa gång vi åker på någon längre färd i bil... om jag kan hålla mig.

den vackraste ....

Det finns hus och människor i byn också ! 28 bofasta, men på sommaren är det folk i de flesta stugor och större hus. Många återvänder några dagar eller veckor till den vackraste byn i världen!

hem till byn

Det blev inget bad idag, men det blev många minnen och glada skratt och eftertänksamheter vid vår promenad genom sommargrönskan i hembyn. Dessutom var det helt myggfritt. vilket för mig var förtrollande. Vi gick "broarna runt" och min kompis sedan barndomen pekade ut ett litet lugnvatten i den forsande älven där jag badade naken vid en utflykt i skolans år 1. Jag hade av någon anledning inte med mig baddräkt, men vägrade gå därifrån utan att ha badat. Så jag klädde av mig allt och plaskade på där bland de andra barnen och killarna i de äldre klasserna skrattade åt mig. -Du var som tuff du när du var liten, sa A-M. Varför är det så roligt att höra just så´nt ? Kanske för att det blir en lite annan dimension på minnena. Jag har inte tänkt på mig som tuff - jag bara minns att jag var den enda som var naken och att killarna skrattade.

Så vackert det är där hemma i byn och så korta vägar och stigar är nu mot då man var barn.

Just idag ...

Igår var första dagen på mitt uttag av allmän pension och det kändes inte så särskilt. Jag cyklade på kvällen över till en god vän som blev 80 år tidigare i år och när jag cyklade hem efter några timmars prat och intag av goda anrättningar tänkte jag på att jag hoppas jag är lika pigg och klar som hon när jag blir 80 ... När jag kom hem hade en annan god vän förärat mig med en flaska gott vitt vin och ett kort med texten: önskar dig en spännande och "fri" tid framöver. Njut och ta för dig! Jag blev jätteglad. Jo jag skall ta för mig .. frågan är med vad och vars, men det löser sig säkert med tiden. Har ett par projekt som fått ligga under alla åren, som måste åtgärdas.

Idag har jag lämnat tillbaka nyckelknippan som jag skramlat med sen sju år tillbaka och det blev faktiskt betydligt lättare i såväl fickorna som min väska och till en del också i min hjärna. Det är en helt fantastisk sommardag idag och jag har ätit lunch med A och hunden Ricky. Skall lägga mig i solen och lyssna på Sommar eller den norske Björn Eidsvåg med sin säregna sångröst.
Just idag mår jag bra, just idag är jag stark ... eller nåt sånt sjöng han Kenta en gång och jag instämmer. Imorgon blir det besök i hembyn med barndomskamraten A-M som är på besök. Kanske blir det ett dopp vid Anderssons stranden t o m