demens ...

- Få se vem av oss som blir dement först ? utbrister en av damerna mitt i en tugga smarrig pasta med lax. Det lockar till gapskratt som sätter sig en aning i halsen. Samtalsämnena har växlat med alla nitton åren - först var det kalevalasmycken, gardinuppsättningar, kläder, städning, utflykter, längre och kortare resor. Så småningom blev det barnbarn, sjukdomar och sorg. Det är aningen vemodigt att tänka på ens egen kommande demens, om den kommer ... förmodligen kommer vi i gruppen att bli dementa i otakt och vi kommer att tycka att den ena säkert är mer dement än en själv och någon kommer att tycka att jag är dement fast jag absolut inte tycker det själv. Det kan väl också milde tid bli så att vi alla blir dementa samtidigt och då får väl våra vårdare eller anhöriga följa oss på tjejträff och se till så att vi inte börjar kasta pasta på varandra.

samtal med höjdare

Samtal med en högre uppsatt tjänsteman i en norrbottenskommun:
- Jah!!
- Vem är det jag talar med?
Flåsar ut namnet. Jag presenterar mig och framför mitt ärende.
- Ja fan, jag måste ropa på Vanja. Vaanja !
- Jaa, pep det i bakgrunden.
- Kom hit!
- Ja kommer, pep det igen.
- Hon kommer, flåsade den högt uppsatte
- Ja, sa jag syrligt, för nu hade mina mer primitiva hjärnfunktioner satt igång, jag
hör att hon kommer när du kommenderar!
- Ja va fan då ?
Jag låtsades inte om det utan fortsatte att fråga för att få reda på det jag behövde ... han avbröt mig med:
- Ja, skit samma, det där får du fråga Katri-Helena. Vad hon nu har för anknytning. Vaaanja! ylade han igen. Vad har K-H för anknytning ?
- 12345678, kanske, pep det .
Jag avslutde det hela raskt och jag hörde hur min röst lät som syrlig melass (det där som korna får ibland):
- Jo, jag skiter i detsamma och ringer henne. Hon är ju kvinna, så hon har säkert koll! Adjö!

(Vanja och Katri-Helena heter naturligtvis något annat)

Han Micke P...

Förresten drömde jag om Micke Persbrandt inatt. Vi hade något flirtaktigt för oss och han lovade med sin ljuva stämma att komma och hjälpa mig att planera mina lektioner, eftersom han menade att jag inte hade någon riktig struktur på mitt arbete ! Innan jag vaknade insåg jag ändå att han inte var något för mig och när jag vaknade och såg den grå kalufsen och de välkända kära rynkorna i bädden intill så blev jag än mer klar över detta: Du kan dra åt fanders med din struktur Micke!

falla - föll - fallit !

Det fladdrar kylslaget kring pyjamasbenen när jag går att hämta norrländskan i -30. Nu tycker jag att kung Bore stannat nog så länge - försvinn och fort! Jag lever aningen farligt där jag klafsar fram i makens stora skor som stod närmast. Häromkvällen fann jag plötsligt mig själv liggande raklång på mage ute på gården när jag höll på att föra undan lite snö. Trots att jag höll i "snökaran" så snavade jag och föll, trots att skorna var mina egna och ordentligt knutna. Jag rullade runt på rygg och låg en stund och såg mot himlen som börjat klarna och en och annan stjärna blinkade friskt. Samtidigt kände jag efter om något var brutet nå´nstans i min kropp. Men allt verkade intakt. Min saligmoster föll ofta åren då hon närmaste sig de 90. Hon var ibland blåslagen och bröt en handled också vill jag minnas. Hon berättade om en gång då hon ramlat ur sängen i sin lägenhet mitt i natten och fick trycka på larmet som hon hade kring halsen. In kom som hon uttryckte det en ung, vacker och stark man som snabbt lyfte upp henne i sängen och stoppade om henne och gick sin väg. -Jag tror jag skall falla nå´n mer gång, sa hon pillemariskt. Särskilt i semle-, tulpan- och surströmmingstider minns och saknar jag moster som mest.

vila så gott

Den lilla stora människan Lena Nyman har gått ur tiden. För mig är hon, Börje Ahlstedt och Allan Edwall de mest framstående skådespelarna genom mina tider.

låter som ett aprilskämt

Nu är det så stor överbeläggning på Sahlgrenska sjukh i Göteborg att larmen inte räcker till alla patienter. De har fått kastrullock med skedar för att påkalla uppmärksamhet. Vilken skrammelorkester det kommer att bli och vad säger då arbetsmiljöbestämmelserna om personalens hörsel ??!! för att inte tala om patienternas hörsel ...

klarvaken i vargtimmen

Kl är 05 40 och jag har redan varit klarvaken i 2 timmar! H blev utkallad kl 03 för snöplogning och det är inget ovanligt i våra liv, men det ovanliga består i att min sömn blev störd och jag inte kunde somna om. Alla funderingar, tankar, planeringar som annars ligger där och vilar under sömnen överfaller mig med råge så snart jag alls blir det minsta vaken. Men jag har hunnit med att läsa ur min bok, sett ett avsnitt ur en för mig okänd TV-sjukhusserie och läst ett par bloggar och druckit te. För ett antal år sedan var det snudd på omöjligt att jag skulle hamna i den situationen att jag inte kunde sova hela natten, men jag har fått ge mig för naturens gång - för det är nog så att detta är en del av det här livet som levs år efter år- man stöter på nya fenomen både utanför och inuti sin kropp. Det är bara att gilla läget och stiga upp och inte ligga där och försöka räkna från 200 baklänges för redan mellan 195 och 194 har jag påmint mig om bild-lektionen senare under förmiddagen och att jag glömt plocka fram material och så rullar det på ...