Jag har varit ut och rest i stora vida världen, eller i alla fall en bit bort. Luleå - Arlanda - Salzburg Nyrnberg - (hittar inte igen de tyska u:na)Salzburg -Wien - Graz - Ljubljana - Izola vid adriatiska havet -Sofije - Kobarid- över delar av Julienalperna in i Italien - tillbaka in i Slovenien och Kranskij Gora - in i Österrike igen till Klagenfurth - åter till Wien - flyg därifrån tillbaka till Arlanda. Igårkväll kom jag hem. 9 dagar tog resan totalt. Min tanke var att jag nog kunde få större tillgång till nätet och kunde skriva reseberättelser, men tyvärr var det bara i Wien som det fungerade. Dessutom hör min medresenär till den gammelmodiga skara människor som fortfarande fnyser åt datatekniken. Salzburg var bara något vi som hastigast nosade på eftersom en reseledare som I är, åker runt på egen tid och inspekterar platserna som bussresenärerna sedan skall njuta av - kollar på hotell, lunch- och middagsställen, bestämmer utflyktsmål såväl på landsbygden som vid stadsvandringar. Och jag lovade i ett svagt ögonblick att jag skulle följa med som sällskap då jag räknade ut att jag på relativt få dagar kunde få syn på ett och annat. Första dagarna i Wien tänkte jag på att jag skulle bli kvar där ett par extra dagar och inte åka vidare, men jag hade ju lovat och ju längre bort vi kom ju svårare blev det att tänka ut hur jag skulle komma hem (någon van resenär är jag ju inte). Så jag åkte med ... för att jag på något sätt skulle kunna påverka resrutten insåg jag efter ett par dagar var helt uteslutet. Och det var något som jag inte hade räknat med. Nå nu är jag här hemma i mitt lilla älskade hem och skall lite i sänder smälta det jag upplevt och sett och en del av det får ni följa med på ... om ni vill.
(Bilden föreställer blommande mimosa i Sofije i Slovenien)
Det anrika café Sacher var överfullt och kön ringlade ut på gatan. Så småningom fick vi en plats och kunde vila våra ben och vräka i oss denna godsak. Sachertårtans hemvist är detta café. På flygplatsen i Wien såg jag små och stora förpackningar på Sachertårtor som man kunde köpa med sig, men den vi åt var så mäktig att den höll i flera dagar för mig. Ett annat café i Wien är Café Landtman där det i motsats till Sacher bara var män som serverade - så var också fallet på de restauranger vi besökte - och det verkade som om det bara vara vissa män som fick ta betalt,en rejäl rangordning. Och så RÖKTES det. Överallt! På Augustinerkeller stod en i personalen och rökte bakom beställningsdisken. På varje matställe fanns ett rökfritt rum, men vad hjälpte det ... röken stannar ju inte vid en dörrkarm! Men nu har jag alltså besökt café Sacher som man tydligen skall göra när man är i Wien. Jag rekommenderar det varmt, inte bara för den mäktiga kakan, men också för den trevliga miljön.
